Teckenspråk, är det något som alla borde kunna?

Tänk dig att det står en man på torget i din stad. Han ser ensam och förvirrad ut och när du frågar om han vill ha hjälp får du inget svar. Han börjar göra en massa tecken men du förstår honom inte. Mannen du pratar med är uppenbarligen döv. Hur ska du göra nu? Det är omöjligt att kommunicera eftersom du aldrig har lärt dig teckenspråk. Jag har valt att skriva om ämnet teckenspråk i den här essän. Jag har funderat över om inte alla människor borde kunna teckenspråk, även de som hör. Det borde vara en självklarhet att alla människor i ett land ska förstå varandra.

                                                                                                         

Enligt Wikipedia lever det idag ungefär 13 000 människor i Sverige som inte kan höra och ungefär 70 miljoner i hela världen. Att vara döv handlar inte bara om att man inte kan höra utan även om en språklig och kulturell identifikation. Inom sjukvården finns många definitioner av dövhet men den grupp som jag är intresserad av är de som inte kan höra någonting alls. Dövhet har förmodligen funnits lika läge som människan själv, dock fanns det ingen allmän dövundervisning förrän på 1700-talet. Förut trodde man att ljud och språk hörde ihop och att man därför inte kunde kommunicera om man var döv. Naturligtvis kan man kommunicera trots dövheten och vi idag har ett fullt fungerande teckenspråk.

I Sverige finns det idag fem stycken dövskolor där teckenspråk är förstaspråk och svenska andraspråk. Det enda gymnasiet för döva ligger i Örebro. Då det finns så få dövskolor finns det risk att de familjer som har döva barn måste flytta. För det döva barnet och dess familj innebär detta en otrygghet eftersom familjen måste antingen flytta eller skicka iväg sitt barn. I tidningen (5/2 Gävle Dagblad) var det en artikel om Håkan Ernklav. Han reser runt i Sverige och stannar till i efter vägen för att hålla gratis endagskurser i teckenkommunikation. ”Jag kände att någon måste göra något åt det här. En dag tittade jag på husbilen på gården, och förstod att det är jag som måste göra det” säger Håkan Ernklav.. En resande kurs som Håkan Ernklav jobbar med verkar som en väldigt god idé då han åker runt i hela Sverige. Kanske borde det finnas flera sådana kurser och finnas fler dövskolor i Sverige?