Essä om offentligt språk.

 Kanslisvenska användes mest under den fornsvenska perioden då man försökte använda extremt invecklade meningar som avvek från det vanliga sättet att bygga meningar. Detta användes enbart i det kungliga kansliet där man försökta stå ut från mängden och låta viktigare än den vanliga befolkningen.  Det var latinet och dess satsbyggnad som utgjorde mönstret för kanslisvenskan. Kanslisvenskan började även benämnas såsom: kurialprosa, kurialspråk eller kuriastil, dessa namn var hämtade från Kurian.

I mer modern tid så har man även börjat arbeta mot att det ska göras enklare att förstå och läsa myndigheternas skrivelser. Det finns en ”svart lista” där myndigheter har börjat lista saker som kan vara svåra att tyda, samt lagt in ersättningar för dessa meningar och försökt göra de mer begripliga för den allmänbildade människan.

Jag tycker absolut maktspråk ska användas av myndigheter för att de ska låta mer formella och liknande, jag tycker speciellt att polisen ska använda sig av det här för att på något sätt låta lite mer allvarliga när de pratar med eventuella brottslingar samt misstänkta. Det är ett sätt för att lättare låta mer skräckinjagande för att man inte förstår vad de menar lika bra samt att de kan använda det för att få folk att inse att de inte är så elaka som de flesta människor tror. Det låter faktiskt mer hotfullt men samtidigt så förstår man ju att de menar väl.  Polisen är en väldigt viktig statlig myndighet och det är av yttersta viktighet att de blir tagna på det sättet de förtjänar. Om polisen blir tagna mer seriöst med hjälp av sånt här språk så kan det vara ett relativt enkelt sätt att få det att hända.

Det är rätt fantastiskt hur mycket lite invecklade meningar och fraser kan påverka tonen och innebörden av det man säger.

 Man kan även tänka sig att offentliga språk innefattar slangord och sättet man talar till sina vänner och liknande i olika sammanhang, t.ex när jag och mina vänner pratar med varandra är det väldigt lätt att man använder ett rätt vulgärt språk och det är oftast väldigt hårda ord såsom ”hora” och liknande. Det som är rätt otroligt med detta är att ingen i våran kompiskrets tar illa vid sig när vi pratar på det här sättet med varandra, vi brukar oftast sitta och skratta åt det och oftast gör man det bara när något roligt händer.

 Det förekommer ofta också att man använder mer ”snälla” skällsord och liknande inom kompiskretsen. Om en kompis drar en vits så kan ett typiskt svar från någon annan lyda ”Hahaha, fyfan vad ful du är”. Man tar inte illa vid sig av det här eftersom man trots att ordet ful används så uppfattar man det som att de uppskattade skämtet på grund av att man skrattade åt det.  Detta i sig är ett så kallat ”Privat” språk. Man använder det inom gruppen och med de personer man känner sig trygg med oftast, i media används i princip aldrig sådant här eftersom de miljoner tittare och lyssnare kan ta illa upp och komma med klagomål.

 Det är oftast väldigt enkelt att kasta ut en förolämpning på någon som inget illa gjort, speciellt i tonåren, men det är bara de som är otrygga med sig själv som tar åt sig av detta. Jag personligen har ofta blivit kallad saker som man inte bryr sig om och bara skrattar åt för att det är kul och kontrar med något värre, sekunderna efter det så sitter man med samma person och skrattar som att ingenting hade hänt.

Men nu ska jag inte prata om det, jag ska prata om offentliga språk. Det är lätt att komma av sig ibland när man upptäcker något intressant att skriva om. Jaja, det finns fyra stycken olika språkliga drag som är typiska för just det offentliga språket dessa är: Högtydliga ordval, saklig och opersonlig stil, annan meningsbyggnad ( oftast längre meningar än vad som krävs). Och färre inslag av dialekt och slanguttryck. Jag tycker som sagt att det är bra att man respekterar diverse myndigheter och använder ett respektabelt språk när man tilltalar dem men det är samtidigt lika viktigt att de tilltalar en med samma respekt så man inte känner sig som den som är i underläge.