Hur är det att leva som döv?

Dövhet har alltid fascinerat mig och jag har alltid haft frågor kring just det här ämnet. Det har varit frågor som: Varför är teckenspråk inte ett obligatoriskt ämne i skolan? Får döva personer arbeta vart som helst eller bara inom vissa områden? Samt är det stor skillnad på teckenspråket i allmänhet i andra länder jämfört med i Sverige?

Enligt www.sdr.org/teckenspråk så finns det ungefär 8,000 – 10,000 barndomsdöva samt 30,000 döva och hörselskadade i Sverige som kommunicerar med svenskt teckenspråk. Detta får mig att fundera över varför teckenspråk inte är ett obligatoriskt ämne i skolan? Jag menar att i skolan har man engelska som ett obligatoriskt ämne för att man ska kunna prata med folk över hela världen, men vi kan inte kommunicera med de döva?

När man inser att det är ungefär 38,000 - 40,000 människor som använder sig utav teckenspråk bara i Sverige så tycker jag som sagt att man ska ha teckenspråk som ett obligatoriskt ämne så alla människor får en chans att lära sig att kommunicera med en person som använder sig utav teckenspråk. Alla skulle såklart inte bli jättebra på det men man skulle ändå ha en chans att kunna kommunicera med de döva, precis som med engelskan.

Jag tycker inte att man ska göra skillnad på människor bara för att de är döva eller inte, det jag vill komma fram till är att om man är döv ska man inte kunna kommunicera med allmänheten då bara för att befolkningen inte har fått en chans att lära sig teckenspråk i skolan?

En annan fråga som har varit väldigt stor för mig är om man gör någon skillnad på människor som använder sig utav teckenspråk när det gäller att skaffa ett jobb? Jag läste en artikel om just det här på www.funkaportalen.se där det stod att många döva helst vill jobba i en teckenspråkig miljö, men att det inte finns många sådana jobb. I artikeln framkom det också att det finns många jobb som döva inte är villiga att ta som servitris, kassörska samt polis eftersom att de är rädda att folk inte ska kunna kommunicera/förstå med dem.

Efter att jag hade läst artikeln på www.funkaportalen.se började jag genast tänka efter, undra om det är vanligt att olika arbetsgivare ”kastar” bort en persons ansökan eftersom att personen är döv? Tillexempel att arbetsgivaren är rädd för personens bilvande arbetskamrater inte ska kunna kommunicera med den döva personen, eller att arbetsgivaren tänker att personen inte är bra nog för att personen är döv? Vilket jag är rädd för att måna arbetsgivare tänker. Även om arbetsgivaren inte skulle ha några problem med att anställa en person som är döv så kanske kostnaderna för tillexempel för en tolk skulle bli förstora om det skulle vara ett litet företag.

För en person som använder sig utav teckenspråk finns det inte lika mycket jobbmöjligheter som för en person som inte använder sig utav teckenspråk. Att arbeta som polis, doktor (sjuksyster) eller advokat kan vara svårt att genomför om man är döv, det kan också vara svårt att få just de jobben för att allt folk du träffar måste kunna förstå dig. Tänk om det var så att alla hade läst teckenspråk när de gick i skolan, då skulle alla de döva också ha en chans att kunna jobba inom de områdena.

Polis, doktor samt advokat är arbeten som man kan tjäna riktigt bra pengar på, så bara för att jag använder mig utav teckenspråk får jag inte chansen att tjäna de riktigt stora pengarna för att jag inte kan kommunicera med folket runt omkring. Jag tycker att här inte är rättvist med tanke på att pengar är en stor del av vår livsstil. Det handlar inte bara om att pengar är en stor del av vår livsstil utan även om att jag kanske är en riktigt kunnig person inom dessa områden ska jag inte få en chans att visa upp de bara för att jag är döv?

Som sagt behöver det inte bara vara arbetsgivaren som är problemet utan det kan också vara de döva som är rädd för att ta sig an på sådana arbetsuppgifter för att de är rädda för att inte kunna bli förstådd eller att förstå omvärlden.

Man vet en hel del om hur stora skillnader det är mellan olika länder när det gäller fattigdom, livsstil och pengar. Då kommer jag genast in att tänka på är det några skillnader mellan hur det är att leva som döv i Sverige och i andra delar av världen.

Att leva som döv i Sverige är mycket bättre än att leva som döv i exempelvis Afrika. De största skillnaderna är att i Sverige har vi olika organisationer som hjälper de döva att leva ett så normalt liv som de bara går. De får hjälp som tillexempel att lära sig att använda sig av teckenspråk på ett pedagogisktsätt, få personlig hjälp till en början att kommunicera med andra osv.

 Medan i andra fattiga länder som exempelvis Afrika finns inte samma hjälp, jag kan inte säga hur det är där men jag kan tänka mig. Jag föreställer mig att man inte får den hjälpen man behöver med att lära sig att använda teckenspråk. Jag kan också tänka mig att man inte får någon respekt med att man är döv, utan att man förväntas göra samma saker som en person som inte är döv, pågrund utav att man inte har några bra läkare som kan tala om vad de innebär. Allt detta tyder på att det är ett väldigt fattigt land och krig är någonting som tillhör deras vardag.

Avslutningsvis vill jag säga att leva som döv i ett land som Sverige är inget problem, men i andra delar runt om i världen har man inte samma hjälp som vi har här, vilket är väldigt tragiskt. För att mista hörseln är ingenting man väljer att göra, jag tycker alla förtjänar den hjälp de behöver med inlärning av teckenspråket samt att få ett jobb som de klarar av men de viktigaste av allt är att man inte ska underskatta en person bara för att den har mist sin hörsel… jag är rädd för att de personer som har mist sin hörsel underskattar sig själva, att de får känslan av att de inte är lika bra som alla andra för att de inte kan kommunicera med omvärlden samt att de inte klarar av att uppfylla sina drömmar.