Svenska dialekter

Med dialekter menar man de lokala språkliga varianterna som inte har blivit påverkade utav förändringar i standardspråket och vars ursprung kan spåras enda tillbaka till fornnordiska. En svensk dialekt är en variant av svenska som huvudsakligen talas i Sverige eller av finlandssvenskar. När jag hör ordet dialekt så kommer jag genast att tänka på hur roligt vissa dialekter kan låta och hur många olika vi har i bara lilla Sverige. I Orsa i dalarna, Klövsjö i Jämtland och i Närpes i Österbotten talar man dialekter som nästan är omöjliga för de flesta svenskar att förstå, det är för att de omfattar ofta mer distinkta fonetiska och grammatiska aspekter, såsom upprätthållandet av äldre kasussystem.

Man har delat in dialekterna i sex större dialektområden. De olika dialekterna är: Norrländska mål, det talar man i norra hälsingland, jämtland, Medelpad, Ångermanland, västerbotten, norrbotten och lappland.  Vi har också Sveamål som talas i uppland, Gästrikland, södra hälsingland, dalarna, Östra Västmanland samt norra och östra Södermanland. Den tredje dialekten som finns i Sverige är gotländska mål, gotländska mål talar man på gotland och på Fårö. I Västergötland, Dalsland, norra småland, norra halland och sydvästra Östergötland talar man Götamål. Den dialekt som jag oftast kommer att tänka på när jag hör ordet dialekter är den som talas i Skåne och blekinge samt södra delen av halland och småland som heter sydsvenska mål.

Eftersom det ibland kan vara väldigt svårt för en svensk att förstå en annan svensk med en dialekt, även fast båda två pratar svenska så har det blivit väldigt viktigt att det finns förteckningar över det svenska dialektorden för att vi ska förstå. Redan på 1600-talet fick landets antikvarier i uppgift att se till att dessa skapades. Svenskt dialektlexikon kom ut 1867 och är den enda heltäckande ordboken över svenska dialekter.

Nu kan man ju undra om alla människor måste tala en dialekt, eller finns det något i svenskan som är ”normalt”, och det gör det. Den såkallade rikssvenskan är den form av svenska som, till skillnad från dialekter anses vara neutral och inte kan kopplas till någon bestämd del av det område där svenska talas. Man kan också tala om rikssvenska men använda benämningen standardsvenska, det finns två typer utav standardsvenska. Det första är det skriftliga standardspråket som först började växa fram under yngre fornsvensktid. Och den andra är ett talat standardspråk som oftast används i offentliga sammanhang som tillexempel media.

En dialekt behöver inte bara komma från ett utav de sex dialektområdena. En dialekt kan även uppstå i olika grupper i samhället, tillexempel mellan idrottsmän och mellan ungdomar. Man kan ofta höra att äldre klagar och kommenterar ungdomars sätt att använda det svenska språket. Men om man tänker efter så är det inte så konstigt att språkets användning har ändrats med tiden, det är mycket som har utvecklats och det gäller även språket.

Jag tycker det är rätt coolt att se och höra att det kan finnas så många olika typer av ett och samma språk. Men att man samtidigt ibland knappt kan förstå varandra. Det är faktiskt ganska vanligt att man på något sätt ibland kan bli utstött eller retad eller liknande för att man har en viss dialekt när man flyttar till en ny ort där det kanske inte pratas någon dialekt eller där man har en annan dialekt man själv inte tycker låter annorlunda. Men så tycker jag att det verkligen inte ska vara, oavsett hur man låter när man pratar så ska det inte spela någon roll. Vi kan inte påverka att vi har snappat upp den dialekt som den stad vi är uppfödda i har och det kan heller ingen annan göra. Om man däremot tycker att man själv låter konstigt eller om man mår dåligt över det eller helt enkelt bara vill bli av med den, så kan man försöka att träna bort sin dialekt. Man lär helt enkelt försöka börja prata rikssvenska och få bort så mycket som möjligt av sin dialekt om man tycker att den stör.

En dialekt är alltså en variant av det svenska språket som talas inom vissa områden. De kan vara svåra att förstå för utomstående ibland och kan också uppfattas som oren svenska. Det behöver inte bara betyda att en dialekt finns inom ett område, utan kan också finnas i olika grupper i samhället. Vissa anser att det är fult att tala med en dialekt medans andra inte har några problem med saken. En dialekt går att få bort om man vill men man anses inte direkt vara onormal bara för att man har den. Däremot kan jag anse det som unikt att ha en dialekt istället för att använda sig utav rikssvenskan som de flesta gör och har gjort genom tiderna i Sverige.