Flerspråkighet

Ska alla som bor i Sverige, oavsett tidigare härkomst, få prata hur de vill?

I Sverige bor det väldigt många människor som flerspråkiga. De språk de kan tala väldigt bra förknippar de som deras ”egna” språk, även fast de endast kan ha ett modersmål medans det andra språket eller språken är deras andra språk eller ett främmande språk som de lärt sig väldigt väl.

Men vad anser vi svenskar egentligen om människor som använder sig utav fler språk än svenska till vardags, är det fel eller får var och en prata hur man vill? I grundskolan pratar cirka 20 procent av alla grundskolebarn andra språk än svenska. Dessa barn kan på olika sätt bli satta i jobbiga situationer utan att de själva kan påverka det. Men är det verkligen rätt att barn, och vuxna för den delen, ska bli annorlunda behandlad enbart på grund av att de pratar annorlunda?

Till att börja med så vill jag bara säga att det finns ingen bestämmelse på hur många språk man lär kunna tala eller hur bra man ska vara på dem som bestämmer att man är flerspråkig, på så sätt är det väldigt svårt att definiera flerspråkighet. Det är upp till individen själv att bestämma när han eller hon känner att den är flerspråkig. I Sverige finns det väldigt många människor som kan tala engelska väldigt väl, men bara för det behöver man väl inte vara flerspråkig. Därför tror jag att det är väldigt lätt att dra alla som kan tala två eller flera språk bra över en och samma kam. Och på så sätt så kan även många missuppfatta vad flerspråkighet egentligen är.

För det andra så tycker jag att man kan ha en stor fördel utav att vara flerspråkig, man kan kommunicera med människor som kommer från andra länder och kanske inte kan något annat språk än deras modersmål, om deras modersmål då är samma som det språk man kan så kan man väldigt enkelt förstå varandra och sedan överstätta till svenska, det är ungefär som att ha en alldeles egen tolk inom sig nära till hands och på så sätt tror jag Sverige har stor nytta av flerspråkiga människor, speciellt på arbetsmarknaden.

Avslutningsvis så vill jag bara säga att jag verkligen inte tycker att det ska vara någon skillnad på rättigheterna i skolan eller på arbetsplatser bara för att man råkar kunna fler språk än ett. Om rättigheterna ändras så är det inte en fråga om att man är flerspråkig utan då övergår det till ett diskrimineringsfall och sen är man helt plötsligt ute på djupt vatten. Som jag tidigare nämnde så stor jag däremot att man kan ha stor nytta av de människor som talar flera språk även i skolorna, de kan dela med sig av deras kunskaper samtidigt som de får lära sig av våra.