Hur är det att leva som döv?
Livet som döv, hur är det egentligen, kan man leva ett normalt liv och jobba med precis vad som helst eller måste man kanske ge upp vissa drömmar man har som andra utan en hörselskada lätt skulle kunna få uppfylld? Det här är frågor som jag under en längre period har ställt mig och nu tänkte reflektera över.
Om man är döv och vill få fram sina åsikter genom teckenspråket kan man då arbeta med vad som helst eller sätter språket stopp för ens drömmar genom att man inte alltid förstå eller blir förstådd. t.ex. om man vill bli dirigent eller advokat? Vad jag kan förstå enligt internetsidan tecknsprak.se så kunde tidigare i stort sätt döva bara arbeta som t.ex. snickare, sömmerska eller skomakare. Men idag har allt fler döva börjat utbilda sig och kan därför jobba inom t.ex. undervisning och andra service yrken. Det finns även de som blir politiker och gör framsteg. Där av tycker jag att det har gått framåt genom att de döva har tagit platts i samhället.
Jag tycker fortfarande att det måste vara svårt och jobbigt att leva i ett samhälle där det är väldigt många som inte förstår en. Kan det vara lätt att få nya vänner? Jag läste en intervju med en döv kille på en blogg där han berättade om hur det var att var döv och hur han inte hade särskilt många vänner. Det fick mig att börja fundera lite över hur mycket lättare det borde vara för en som inte har en hörselskada att få nya vänner mot för någon som är döv. Oftast så kan man inte teckenspåråk om man inte har en släkting eller själv har någon form utav hörselskada. Men om vi människor har möjligheten att lära oss teckenspråk skulle det kanske leda till att fler skulle ha en större förståelse till de döva och de döva skulle mera kunna komma in i samhället.
Här kan man då ställa sig frågan varför det inte är obligatoriskt med teckenspråk i skolan? Det finns ungefär 8 000-10 000 barndomsdöva och 30 000 döva och hörselskadade i Sverige. Det är kanske inte en jätte stor siffra om man gemför med alla människor i Sverige men det är fortfarande 40 000 människor som kanske inte syns och har det lite ``jobbigare´´ i samhället för att de inte kan höra och måste kommunicera genom teckenspråk. Därför undrar jag varför inte teckenspråket blir obligatoriskt i skolan så man kan förbättra för de här 40 000 människorna.
Man kanske inte behöver läsa teckenspråk från årskurs sex men jag tycker att man skulle kunna läsa någon eller några kurser på gymnasiet eller kanske i nian på högstadiet. Jag tycker åtminstone att det skulle var bra om fler lärde sig teckenspråk som det sedan kan ha användning för i vuxen livet, på arbetet eller på fritiden.
Det kan faktiskt hända att man får ett barn som föds med en hörselskada och det kan leda till att man kan få förändra på mycket i vardagen, då kan det var väldigt skönt att man åtminstone kan lite teckenspråk. Enligt teckenskraket.se så föds i genomsnitt 70 döva barn varje år i Sverige. Ett flertal av dessa barn placeras trots detta i hörande klasser vilket nästan aldrig fungerar bra. Men idag finns det fem specialskolor i Sverige för döva där undervisningen sker på teckenspråk istället för på svenska och skolorna ligger i Härnösand, Stockholm, Lund, Vänersborg och Örebro.
Många familjer som får ett hörselskadat barn tycker att det är jobbigt att skicka iväg sitt barn till en annan stad och ett annat hem där barnet måste bo med en annan familj eller på skolan. Därför väljer hela familjen att flytta och kanske får de göra stora uppoffringar.
På frågan om man kan leva ett normalt liv som hörselskadad så skulle jag svara: idag har vi en större förståelse och att samhället accepterar hörselskada på ett helt annat sätt. Jag tror även att det är mycket lättare för de döva att uppfylla sina drömmar idag än vad det var för några år sedan och jag hoppas att det bara kommer bli bättre och bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar