Essä – Dialekter

Hur kommer det sig att folk som bor i samma land, kan låta så fruktansvärt olika? Vi som lär oss engelska i skolan, är vi säkra på att vi lär oss att tala på rätt sätt? Attityden kan även tolkas olika beroende på vilken dialekt man lyssnar på, så förstår folk från andra länder vad vi verkligen menar när vi talar på ett annat gemensamt språk?

I dagens svenska så har vi många olika sorters dialekter, vi har till exempel gotländska, småländska, göteborgska, norrländska och många fler. Vi kommunicerar alla med hjälp av vårt modersmål: svenska, men hur kunde det gå till så att vi betonar ord på så många olika sätt? Om den som läser den här texten inte förstår riktigt vad jag menar, så kan du göra som jag, föreställa dig en konversation mellan en människa från Umeå i Norrland och en från Ystad i Skåne, det är nog inte helt säkert att de båda skulle förstå varandra om de båda talade med dialekt. Såhär ser det på många fler ställen i världen och jag kan inte sluta fundera på hur det här kunde gå till. Vissa människor har speciella särdrag som kanske gör att man pratar på ett visst sätt, storleken på käken och på munnen kanske kan ha stor betydelse för hur väl man kan göra sig hörd och förstådd. Men om man också tänker tillbaka på 1800 talet, när vi levde i ett klassamhälle, så pratade folk avsiktligt annorlunda beroende på vilken klass man tillhörde, adelsmän pratade inte på samma simpla sätt som dem i arbetsklassen till exempel. Antalet som talade på ett sätt i en klass någonstans i Sverige kanske kan ha något att göra med att man pratar olika och använder andra ord för samma saker på olika platser. Användningen av slangord och betoningar tror jag mycket väl kan vara något som vi påverkats av från våra förfäder. Ytterligare en faktor som kan ha format vårt sätt att tala kan vara hur nära en by/stad låg till färdvägar, försök att jämföra ett litet samhälle uppåt i norrland där det är relativt långt till en annan bebodd ort, med en stor hamnstad som Stockholm. Där det kommer och går mycket människor så hittar man ofta fler eller många blandningar av dialekter, kan vara så på grund av att man omedvetet påverkas om man hör en annan version av sitt eget språk. Norrut i Sverige kan man uppleva att många pratar på samma sätt, att det inte finns många varierade sätt, vilket kan bero på den här anledningen. Människor vill väldigt sällan vara annorlunda och man anpassar sig till sin omgivning, så bor man på en plats där det kommer mycket folk från främmande platser med andra dialekter så kanske man får en mix av uttrycksfraser.

Jag personligen kan tycka att det kan vara väldigt ansträngande när man lyssnar på en person från en stad där man är ovan med dialekten, ännu värre blir det när denne i fråga ska tala på engelska, som dessutom är ett språk man inte alla gånger talar flytande. Det blir ett flertal främmande saker att hålla koll på och kommunikationen blir svårare än vad man tror. Jag tänker på folk från en särskild plats i världen som vi svenskar kan uppleva vara otroligt svårtolkad, när vi träffar en person från Australien så blir det inte ofta mycket som blir förstått. De talar meden väldigt bred accent vilket inte är den sortens engelska vi oftast får höra i filmer, vilket är också var många lär sig mycket engelska ifrån. Sen kan man också tycka att en australiensare låter ganska vänlig på rösten med sitt engelska mål, men denne kanske egentligen inte alls är någon som är glad jämt. Just den här språkkrocken är som gjord för missförstånd och mycket kan vara på grund av dialekten man är uppvuxen med och hur man lärt sig tolka varianter av språk.

Det kanske inte riktigt går att fastställa varför vi talar på det sätt som vi gör idag, man kan vrida och vända på många aspekter men det är som det är helt enkelt. När personer från olika nationaliteter ska föröka kommunicera så blir det ett prov på ansträngning och det får man nog finna sig i. Vi får se om vi kommer att fortsätta prata med olika mål i framtiden eller om det tillslut blir en blandning mellan många.