Essä om tvåspråkighet!

Nu för tiden är det fler och fler som är två språkiga. Och då undrar jag helt enkelt om det är bra eller dåligt. Vilka för respektive nackdelar det har! Här är mina tankar.

Jag tycket att det är bra att människor har förmånen att bli utbildade i två språk. 

Enligt mig så är det ju en a absolut fördel att vara kunnig i två språk. Eftersom att då kan man ju börja jobba utomlands och även studera utomlands. Ibland så kan det ju vara bättre jobb eller utbildningar utomlands och då är det ju en hyfsad fördel att begripa språket som man blir lärd i eller ska prata med!

Och när jag pratar om tvåspråkighet så kommer ju det vanliga med att man inte kan bli lika bra i språken som om man bara skulle lärt sig ett av dem. Eller att modersmålet förstör det andra språket. Och att man därför borde satsa på andra språket. Frågan är ju då om det verkligen är så bra. Eller om man kanske borde satsa på att bli väldigt bra på sitt modersmål eftersom att då kan man ju även bli bra i andra språk om man lär sig sitt eget först. Och sedan lär sig grammatik i de andra språken via sitt eget först.

Men allt är ju relativt. Så det finns säkert även nackdelar med att vara tvåspråkig också. För om det bara fanns fördelar med det så var det ju ingen som skulle klaga på att andra var det. Såvida det inte var avundsjuka inblandat, men det låter ju ganska långsökt att någon är avundsjuk på att en annan person kan ett språk till. Eftersom att det är ju bara att försöka lära sig det. Dock så har ju vissa mycket svårare att lära sig speciellt språk än vad andra har. Och då kan det ju möjligtvis bildas någon form av avundsjuka när man inte förstår vad den andra säger om man har något med varandra att gör

Man har ju länge sagt barn i de läger åldrarna har lättare att lära sig nya språk än vad äldre har. Detta är enligt Inger Lindberg, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet, en myt. Och att istället äldre har lättare att lära sig eftersom att de har kommit längre i sin kognitiva förmåga samt har bättre minne än vad unga har.

Om vi tar det här med att invandrare kommer in i tillexempel Sverige. Så tycker i alla fall jag att de ska i första hand lära sig att prata Svenska eftersom att det är just i Sverige som de ska bo. Och då kan det vara en fördel speciellt för dem själva om de kan språket.

För att båda ha möjlighet att prata med såväl expediten i affären, samt att prata med eventuellt myndigheter. Och kommer man som invandrare så har jag mycket svårt att tänka mig att man inte kommer att komma i kontakt med olika myndigheter.

Och eftersom att myndigheter har en viss tendens att göra svenska språket rätt så obegripligt även för den som är född i Sverige.

Och då är det ju extra viktigt att de som ska tala med dem har kunskap i språket. Men man har väl antagligen möjlighet till tolk.

Men på sätt och vis kan man ju säga att det är lättare för barn att lära sig språk. I alla fall engelska, I dagsläget när allt fler unga använder dator som ett kommunikations medel och sitter och spelar. Så kommer de ju i kontakt med folk runt hela jorden och då är det ju det engelska språket som används.

Vilket innebär att de övar mycket mer på språket samtidigt som de gör någon som de tycker är roligt. Och då brukar man ju lära sig bättre. I alla fall få en annan form av motivation till att lära sig.

Medans vuxna i stort sett enbart använder Engleska om de ska läsa en manual som inte är skriven på Svenska eller som de möjligvis jobbar inom någon bransch där man måste prata mycket engelska. Till exempel om man jobbar som försäljare.

Jag tror därför att det inte är helt fel att unga sitter och spelar om det nu är det som de vill. Eftersom att engelska är ju väldigt viktigt att kunna i dagens samhälle. Och det är ju även ett grundämne i skolan, så det finns ju inga nackdelar med att vara duktig på engelska. Utan det är ju faktiskt om man ser ur en skol synpunkt. En av de bättre ämnena att vara duktig i.