onsdag 20 mars 2013

Ortnamn                                               

Gävle. Gefle. Gävle. Det första jag kommer att tänka på är ordet jävlar, men det kan väl inte vara vad detta underliga namn kommer ifrån? Efter en snabb googlesökning så hittar jag inget säkert svar, men den mest rimliga förklaringen jag hittar är att det kommer från substantivet gavel.  Detta ska stå för utskjutande udde, kortända av en ö eller brant bergvägg. Detta låter troligt då Gävle faktiskt ligger vid vattnet, alltid har varit en hamnstad och att man fått sitt namn på grund av detta. Att namnet inte betyder samma sak idag är ganska förståeligt, då Gävle faktiskt fick sitt namn redan på 1400-talet.

Ortnamn är namnet på platser i landskapet, vilket innefattar samhällen, sjöar, berg o.s.v. Alla platser måste ju ha ett namn, men vad ligger bakom namnen? Vissa namn har ju en ganska logisk förklaring, t.ex. dalälven eller Kristianstad, men vad kommer namn som Bögebacka och Höör ifrån?

I väldigt många namn kan man hitta logiska förklaringar. Det beskriver var det ligger, hur det ser ut där eller det har namn efter en person. Dessa namn kan lätt tyckas vara lite tråkiga och alldagliga, men jag kan tänka mig att det i alla fall för i tiden var väldigt bra att ha ett namn som beskrev klimatet där eller hur man skulle hitta dit då man inte kunde hitta detta på ett ögonblick på internet. Ortnamn med anknytning till en person är ofta ett bevis på att denna person varit mycket viktig för denna orts historia, inte alltid på ett positivt sätt då de flesta sådana namn är efter gamla kungar som kanske inte alltid var guds bästa barn. Nuförtiden så är det vanligare med att en stor person får en gata uppkallad efter sig eller att man får en staty rest i sin hemstad. Jag tror att någon måste göra något som man aldrig sett förut för att man idag ska få en stad/by uppkallad efter sig.

Nya namn idag tror jag mest kommer till på det tråkiga sättet att man kopplar ihop platsen med klimatet och hur det ser ut på platsen. Jag ser inte riktigt meningen med detta då man inte nödvändigtvis behöver den infon i namnet av en speciell anledning längre. Att ge städer lite ”roligare” namn än …köping eller …sjö tror jag skulle kunna ha positiva effekter. En annan idé vore att ge nya städer engelska namn. Jag tycker att alla städer och länder borde heta samma sak på alla språk, för enkelhetens skull. Jag vet att detta har diskuterats i EU och det låter inte som ett dumt förslag, dock tror jag det kan bli svårt att genomföra…

Det man måste tänka på om man ska ge något ett nytt namn som inte anspelar på klimat/läge/historia är att det inte får vara för obskyrt. Ett namn ska vara lätt att uttala, det ska vara lätt att komma ihåg och det får inte vara något som skrämmer bort besökare, utan snarare välkomnar dem. Att man idag skulle döpa ett ställe till Fittja eller Bögebacka tror jag aldrig skulle hända, även om det garanterat finns en vettig förklaring bakom namnen så kan dessa namn kännas opassande idag.  Dessa platser tror jag skulle tjäna på att byta namn, då jag tror vissa vill flytta därifrån eller väljer att inte flytta dit helt enkelt för att de skulle skämmas över att säga/skriva namnet. Detta kände ett antal invånare i byn Fjuckby, och lämnade därför in en ansökan om att få byta namn (till det gamla namnet Fjukeby). Denna ansökan avslogs dock.

Man kan ju fundera på vad som egentligen krävs för att få byta namn, för om inte Fjuckby får byta, vem ska då få byta? För om en betydande del av byns befolkning verkligen skäms över namnet, är det inte bättre att de får byta namn så alla är nöjda och glada? Jag kan tycka att det är fel att det är Lantmäteriet som avgör om en ort får byta namn eller inte. När det gäller en sådan liten by med ett så pass obskyrt och möjligtvis stötande namn så kan man ju tycka att det ska vara någon slags omröstning hos de bosatta där som får avgöra om man ska byta namn eller inte.

Problemet med om man skulle ha en omröstning om sådana frågor är ju inte vad som händer med Fjuckby eller Bögebacka, utan vad som skulle kunna hända om någon mot alla odds skulle få ihop 500 000 Stockholmare som röstar igenom att man ska byta namn från Stockholm till Snoppholm? Vem skulle då kunna stoppa detta? Kanske skulle det behöva finnas någon slags opartisk jury som måste godkänna alla namn som man skulle kunna byta till, för en förändring av detta ska ju genomföras så man ska kunna ”laga det som är trasigt” och inte så att vartenda ställe i Sverige ska byta namn för skojs skull.

För att sammanfatta mina tankar så kan man komma fram till att jag tror de flesta namn anspelar på läget, naturen eller ortens historia. Jag kan faktiskt inte komma på en enda ort där man säkert kan slå fast att namnet bara är påhittat. Det känns dock som att detta inte fyller samma funktion idag då man inte tjänar någonting på att namnet beskriver klimatet, för det kan man ändå ta reda på utan minsta ansträngning. Att ge nya orter engelska namn vore en bra idé, men då skulle man helst vilja att alla orter hade engelska namn vilket verkar svårt. Jag tycker det borde bli lättare för ”utsatta” orter att byta namn, men det får inte bli någon slags ”byta-namn epidemi”. Också var det ju Gävle då. Gamla goa Gävle, som inte alls hade kommit till på något häftigt sätt och hade ingenting att göra med djävulen, utan troligtvis var det en slags beskrivning av att vi ligger vid kusten… Gävla tråkigt.

måndag 18 mars 2013

Debattartikel språklagstiftning

Den svenska riksdagen beslutade 7 december 2005 om en samlad svensk språkpolitik med fyra överordnade mål: Svenskaspråket ska vara huvudspråk i Sverige, Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig, alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tilläga sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk. (sprakraded.se)
Jag tycker att det är mycket bra att de beslutade om detta. Det där med att det ska vara ett samhällsbärande språk, tycker jag är mycket bra eftersom att då kan de som bor i samma land förstå varandra och man minskar då missförstånden i samhället.
Att den offentliga svenskan ska vara begriplig, vårdad och enkel tycker jag även är mycket bra eftersom att då kan alla förstå språket samt att det blir mycket lättare för de nya att lära sig den. Även att den är vårdad tycker jag är en mycket viktig punkt, det får det svenska språket att värka som ett fint språk utåt sett. Och det kan få Sverige att bli ett fint land i ögonen på mäniskor i andra länder och det kan då öka turismen hit.
Att svenskan är huvudspråk i Sverige anser jag mycket viktigt, jag försåt att det finns de som inte håller med mig på punkten utan anser att vi borde prata engelska, eller att alla skulle få prata det språk som de känner sig bekväm med. Men detta kan jag inte se någon fördel med, att vi inte pratar engelska tycker jag är bra eftersom att man i Sverige har pratat svenska undra flera hundra år och då tycker inte jag att vi nu borde ändra på det.
Med invandringen vi har i Sverige idag så innefattar ju det att det är en massa olika språk som kommer in i landet, eftersom att det är människor från olika nationer så är ju inte det så underligt.
Och då anser jag att det är av största vikt att de får någon form av gemensam punk, än att de bara har gemensamt att de har flytt från krig.
Essä om tvåspråkighet!

Nu för tiden är det fler och fler som är två språkiga. Och då undrar jag helt enkelt om det är bra eller dåligt. Vilka för respektive nackdelar det har! Här är mina tankar.


Jag tycket att det är bra att människor har förmånen att bli utbildade i två språk. 
Enligt mig så är det ju en a absolut fördel att vara kunnig i två språk. Eftersom att då kan man ju börja jobba utomlands och även studera utomlands. Ibland så kan det ju vara bättre jobb eller utbildningar utomlands och då är det ju en hyfsad fördel att begripa språket som man blir lärd i eller ska prata med!
Och när jag pratar om tvåspråkighet så kommer ju det vanliga med att man inte kan bli lika bra i språken som om man bara skulle lärt sig ett av dem. Eller att modersmålet förstör det andra språket. Och att man därför borde satsa på andra språket. Frågan är ju då om det verkligen är så bra. Eller om man kanske borde satsa på att bli väldigt bra på sitt modersmål eftersom att då kan man ju även bli bra i andra språk om man lär sig sitt eget först. Och sedan lär sig grammatik i de andra språken via sitt eget först.

Men allt är ju relativt. Så det finns säkert även nackdelar med att vara tvåspråkig också. För om det bara fanns fördelar med det så var det ju ingen som skulle klaga på att andra var det. Såvida det inte var avundsjuka inblandat, men det låter ju ganska långsökt att någon är avundsjuk på att en annan person kan ett språk till. Eftersom att det är ju bara att försöka lära sig det. Dock så har ju vissa mycket svårare att lära sig speciellt språk än vad andra har. Och då kan det ju möjligtvis bildas någon form av avundsjuka när man inte förstår vad den andra säger om man har något med varandra att gör

Man har ju länge sagt barn i de läger åldrarna har lättare att lära sig nya språk än vad äldre har. Detta är enligt Inger Lindberg, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet, en myt. Och att istället äldre har lättare att lära sig eftersom att de har kommit längre i sin kognitiva förmåga samt har bättre minne än vad unga har.

Om vi tar det här med att invandrare kommer in i tillexempel Sverige. Så tycker i alla fall jag att de ska i första hand lära sig att prata Svenska eftersom att det är just i Sverige som de ska bo. Och då kan det vara en fördel speciellt för dem själva om de kan språket.
För att båda ha möjlighet att prata med såväl expediten i affären, samt att prata med eventuellt myndigheter. Och kommer man som invandrare så har jag mycket svårt att tänka mig att man inte kommer att komma i kontakt med olika myndigheter.
Och eftersom att myndigheter har en viss tendens att göra svenska språket rätt så obegripligt även för den som är född i Sverige.
Och då är det ju extra viktigt att de som ska tala med dem har kunskap i språket. Men man har väl antagligen möjlighet till tolk.

Men på sätt och vis kan man ju säga att det är lättare för barn att lära sig språk. I alla fall engelska, I dagsläget när allt fler unga använder dator som ett kommunikations medel och sitter och spelar. Så kommer de ju i kontakt med folk runt hela jorden och då är det ju det engelska språket som används.
Vilket innebär att de övar mycket mer på språket samtidigt som de gör någon som de tycker är roligt. Och då brukar man ju lära sig bättre. I alla fall få en annan form av motivation till att lära sig.
Medans vuxna i stort sett enbart använder Engleska om de ska läsa en manual som inte är skriven på Svenska eller som de möjligvis jobbar inom någon bransch där man måste prata mycket engelska. Till exempel om man jobbar som försäljare.

Jag tror därför att det inte är helt fel att unga sitter och spelar om det nu är det som de vill. Eftersom att engelska är ju väldigt viktigt att kunna i dagens samhälle. Och det är ju även ett grundämne i skolan, så det finns ju inga nackdelar med att vara duktig på engelska. Utan det är ju faktiskt om man ser ur en skol synpunkt. En av de bättre ämnena att vara duktig i.
Nordiska språk
Jag har läst en artikel om danskar och deras uttal. Artikel är skriven av Dennis Ernst ”Danskar allt svårare att förstå” sydsvenskan, 2012-10-13. I artikel så står det att ”svenskar och norrmän förstår varandra men inte danskarna.” Artikel fick mig att fundera, varför är det så svårt för norrmän att förstå danskar? 

Språkfamiljer

De nordiska språkens urspråk kallas urnordiska. Germanska språkfamiljen innehåller språk som danska, färöiska, isländska, norska och svenska. Uraliska innehåller finska och samiska. Grönländska härstammar från eskimåiska.

Norge har två skriftvarianter, bokmål och nynorska. Bokmål är baserad på den danska skrifttraditionen som är en följd av att danskt skriftspråk i senmedeltiden. Majoriteten av norrmännen använder bokmål. Bokmål är ett försök att skapa ett enat skriftspråk. Bokmål är en stor anledning till att danskar och norrmän har lätta att förstå varandra i skrift.


Var för ska personer lära sig mer om grannspråken?

Mer kunskaper om grannspråken ökar elevers möjligheter att söka arbete och studieplats i ett grannland. Detta ger fördjupande kunskaper om det egna språket och dess historia. Genom att studera grannspråken kan elever upptäcka äldre ord som är bortglömda, några danskan ord kanske lever kvar i det norska språket. När eleverna lär sig detta så leder det till en öppenhet för språkvariation inom det danska språket. Eleverna får även en större kunskap hur språk förändras. Eleverna kan tyda äldre skrifter bättre.     

I Finland så lär elever sig svenska som andraspråk, varför skulle inte Norge kunna göra samma sak med danska? Skulle leda till kostnader som är väldigt höga och skolorna skulle vara tvungen att prioritera bort tid från andra ämnen för att kunna få plats på schemat. Många skulle troligtvis tycka att det är synd om de ämnen som prioriteras bort. Nu i Sverige prioriteras NO, teknik och matte väldigt högt, detta leder till att några andra ämnen kommer att lida. Några skulle undra varför man ska lära sig ett språk som bara ett fåtal pratar?
 Jag tog en undersökning från skolverket som visar hur många svenskalärare som hinner med att undervisa nordiska språk i sin undervisning. Våren 2011 undersökte skolverket 6000 svenskalärare, 33 % av svenskalärarna sa att det inte tar upp nordiska språk alls i sin undervisning. Av dem angav 55 % att det prioriterade bort detta område för att hinna med allt annat. 19 % av det tillfrågade angav att dem inte haft någon undervisning i nordiska språk. Slutsatsen jag kan dra från denna undersökning är att 1/3 av svenska skolklasser inte får chansen att lära sig om nordiska språk.     

Är de lönsamt att spendera mycket tid på att lära sig nordiska språk? Många har svårigheter att lära sig ett nytt språk. De nordiska språken är när besläktade(svenska norska och danska kommer från den germanska språkfamiljen). Nordiska språken skulle inte ta sådan lång tid att lära sig som andra språken (spanska, tyska och franska). Många personer i de nordiska länderna jobbar i respektive länder. Exempelvis svenska arbetare jobbar i Norge med att mosa bananer till frukos pålägg. Mindre positiva är att arbetare försvinner från landet det är uppvuxna i. Staten investera mycket pengar på en ungperson, om hon sedan åkerbort till något anat land så förlorar staten väldigt mycket pengar. Om arbetare jobbar i ett anat land så leder det till att dem blir mera kulturella. Personerna som åker bort och arbeta kommer troligen sakna sin familj och vänner.              

Varför är det så svårt att förstå danska som pratas för normen?
 Lösningar till problemet? 
                                                                   
En anledning till att normmän och danskar har svårt att förstå varandra är att danskar pratar med starkt reducering av vissa ljud, ett annorlunda uttal av vissa vokaler. När danskar pratar låter det som om danskarna drar ihop eller till och med sväljer en del av orden. Talad danska är ofta svårt att förstå för norrmän pågrund av en snabba uttalsutvecklingen som danskarna har haft under 1900-talet. Danska i text är lätt att förstå för norrmän, 90 % av orden i noskan är igenkännbara med små stavningsskillnader.  

I Norge sänds danska tv-program sällan, men svenska tv-program sändes ofta i Norge och Danmark. En av de stora anledningarna till att länderna har svårt att förstå varandra är att det inte finns tillräkligt med media i respektive språk. Radio sänder danska sånger och norska sånger i länderna. Media har en stark påverkan på språket, till exempel svenskar kan förstå engelska för att de finns ett flertal engelska tv-serier på tv. Några individer är väldigt konservativa och tycker att det ska vara serier på tv med modersmålet som talas. Några konservativa personer tycker inte om att det är engelska sånger i melodifestivalen. Personerna tycker att det ska vara svenska sånger. När länder har mer tv-serier på ett annat språk växer språkförståelsen i landet. 

Finland har två nationalspråk (Finska och Svenska) därför är Finland ett lysande exempel att jämföra med. En anledning till att svenska är ett språk som tals mycket i Finland är att respektive land har en gemensam historia. Finland har varit en del av Sverige, om Norge och Danmark hade en lång och gemensam historia skulle respektive länder ha varandras språk som nationalspråk eller minoritetsspråk. Sverige, Norge och Danmark har en gemensam historia de var medlemmar i kammarunionen. Norge och Danmark var medlemmar i denna union i 417 år. Sverige och finland historia är längre, både länderna har varit ett gemensamt land i 659 år. 

I respektive länder finns det existerande kurser personer kan ta för att lära sig språken. För att ett språk ska vara nödvändig att lära sig behövs ett begär.

Personer från olika nordiska länder har inte så mycket kontakt med varandra som det borde. En stor anledning till att danskar och norrmän har svårt att förstå varandra när det pratar är att de inte har så mycket kontak med varandra. En undersökning har gjorts, det var en enkät där personer fick svara om de har kontakt med norrmän och danskar.  Resultat av denna undersökning blev, av det 384 personer som frågades svarade endast 20 att dem hade kontakt med norrmän och danskar ibland. Det skulle ungefär vara lika resultat åt andra hållet mellan danskar och norrmän. Enligt många är det enklast att lära sig ett språk i landet. En lösning till detta problem är att ha studieresor till de nordiska länderna. På så sätt skulle eleverna få en ökad kontakt med andra elever från olika nordiska länder och öka språkförståelsen. Felet är att det kostar mycket pengar för skolorna, leder till ökade skatter eller nerskärningar i regeringens budget. Skolorna skulle även kunna ta betalt privat, föräldrarna skulle betala resan, detta skulle öka klasskillnader vissa kanske inte har råd att resa till de nordiska länderna. Vissa kanske skulle bli retade för att det inte har råd att åka på en studieresa. Ett anat alternativ att öka kontakter mellan eleverna är att starta ett projekt med dem.           
  
I Sverige finns det städer där befolkning pratar meänkieli även finska. I Finland finns det städer där folket pratar svenska. Om det fanns städer i Norge där många danskar befann sig så skulle det vara mycket enklare mellan länderna att förstå varandra. Leder till att danska skulle bli ett minoritetsspråk i Norge, för att danskar ska kunna kommunicera med myndigheter på sitt eget språk. Anledning till att finska är minoritetsspråk i Sverige är för att finländare ska kunna ha kontakt med myndigheter på sitt eget språk. Om mer danskar skulle leva i Norge så måste regeringen skapas flera arbetstillfällen, eller så måste danskarna acceptera dåliga jobb som norrmän inte vill jobba med. Danmark skulle få mindre invånare det leder till mindre pengar till staten och staten måste sänka sina utgifter.         

Anledningen till att länder lär sig att kommunicera med varandra är att det har något gemensamt. Ett gemensamt intresse kan vara att både parterna tjänar på att handla med varandra (komparativa fördelar). En lösning till problemet är att länderna ska handla med varandra oftare. Det negativa är att om Norge och Danmark skulle handla mer med varandra då skulle något anat land förlora pengar för att landet exporterar mindre varor då. Om landet får mindre pengar från exporten så hämnar det den ekonomiska tillväxten i landet. Landet kanske behöver ta lån för att täcka de förlorade inkomsterna. Det leder till höga skulder för landet och minskar värdet på landets valuta (ökad inflation).                 

Sammanfattningsvis det finns ett flertal fördelar att ha en större kunskap inom de nordiska språken. Danskar pratar med stark reducering av några ord. Norrmän och danskar har ett liknande alfabet. En anledning till att det är svårt för normen och danska att förstå varandra är att det inte finns så mycket tv program på språken i respektive land. Det finns även inte en sådan lång och gemensam historia mellan länderna (jämfört med Sverige och Finland). Det är mycket lättare att förstå ett språk när personer har kontakt med några som kan språket. Anledning till att dessa länder har svårt att förstå varandra i tal är många. I denna essä så nämndes några få, du kanske vett många mer anledningar än vad jag har nämnt.           
Essä – Dialekter
Hur kommer det sig att folk som bor i samma land, kan låta så fruktansvärt olika? Vi som lär oss engelska i skolan, är vi säkra på att vi lär oss att tala på rätt sätt? Attityden kan även tolkas olika beroende på vilken dialekt man lyssnar på, så förstår folk från andra länder vad vi verkligen menar när vi talar på ett annat gemensamt språk?

I dagens svenska så har vi många olika sorters dialekter, vi har till exempel gotländska, småländska, göteborgska, norrländska och många fler. Vi kommunicerar alla med hjälp av vårt modersmål: svenska, men hur kunde det gå till så att vi betonar ord på så många olika sätt? Om den som läser den här texten inte förstår riktigt vad jag menar, så kan du göra som jag, föreställa dig en konversation mellan en människa från Umeå i Norrland och en från Ystad i Skåne, det är nog inte helt säkert att de båda skulle förstå varandra om de båda talade med dialekt. Såhär ser det på många fler ställen i världen och jag kan inte sluta fundera på hur det här kunde gå till. Vissa människor har speciella särdrag som kanske gör att man pratar på ett visst sätt, storleken på käken och på munnen kanske kan ha stor betydelse för hur väl man kan göra sig hörd och förstådd. Men om man också tänker tillbaka på 1800 talet, när vi levde i ett klassamhälle, så pratade folk avsiktligt annorlunda beroende på vilken klass man tillhörde, adelsmän pratade inte på samma simpla sätt som dem i arbetsklassen till exempel. Antalet som talade på ett sätt i en klass någonstans i Sverige kanske kan ha något att göra med att man pratar olika och använder andra ord för samma saker på olika platser. Användningen av slangord och betoningar tror jag mycket väl kan vara något som vi påverkats av från våra förfäder. Ytterligare en faktor som kan ha format vårt sätt att tala kan vara hur nära en by/stad låg till färdvägar, försök att jämföra ett litet samhälle uppåt i norrland där det är relativt långt till en annan bebodd ort, med en stor hamnstad som Stockholm. Där det kommer och går mycket människor så hittar man ofta fler eller många blandningar av dialekter, kan vara så på grund av att man omedvetet påverkas om man hör en annan version av sitt eget språk. Norrut i Sverige kan man uppleva att många pratar på samma sätt, att det inte finns många varierade sätt, vilket kan bero på den här anledningen. Människor vill väldigt sällan vara annorlunda och man anpassar sig till sin omgivning, så bor man på en plats där det kommer mycket folk från främmande platser med andra dialekter så kanske man får en mix av uttrycksfraser.

Jag personligen kan tycka att det kan vara väldigt ansträngande när man lyssnar på en person från en stad där man är ovan med dialekten, ännu värre blir det när denne i fråga ska tala på engelska, som dessutom är ett språk man inte alla gånger talar flytande. Det blir ett flertal främmande saker att hålla koll på och kommunikationen blir svårare än vad man tror. Jag tänker på folk från en särskild plats i världen som vi svenskar kan uppleva vara otroligt svårtolkad, när vi träffar en person från Australien så blir det inte ofta mycket som blir förstått. De talar meden väldigt bred accent vilket inte är den sortens engelska vi oftast får höra i filmer, vilket är också var många lär sig mycket engelska ifrån. Sen kan man också tycka att en australiensare låter ganska vänlig på rösten med sitt engelska mål, men denne kanske egentligen inte alls är någon som är glad jämt. Just den här språkkrocken är som gjord för missförstånd och mycket kan vara på grund av dialekten man är uppvuxen med och hur man lärt sig tolka varianter av språk.

Det kanske inte riktigt går att fastställa varför vi talar på det sätt som vi gör idag, man kan vrida och vända på många aspekter men det är som det är helt enkelt. När personer från olika nationaliteter ska föröka kommunicera så blir det ett prov på ansträngning och det får man nog finna sig i. Vi får se om vi kommer att fortsätta prata med olika mål i framtiden eller om det tillslut blir en blandning mellan många.